2012-09-30 22:38

Inrätta en karriärtjänst för lärare med inriktning bedömning och betygssättning

Tiden är mogen för en ny karriärtjänst för lärare som syftar till att stärka en skolas arbete med bedömning och betygssätting. Förutom att undervisa ska den som innehar tjänsten: 

• leda samtal om bedömning och betygssättning med kollegor
• ansvara för prövningar för betyg och samverka med andra lärare som innehar samma tjänst på andra skolor
• vara mentor för nyutbildade lärare innan de får legitimation och får sätta betyg
• hantera överklaganden och frågor/synpunkter från elever och föräldrar

Meriteringen till tjänsten bör vara både praktisk och teoretisk. Minst 7-8 års undervisning gärna med goda vitsord från elever när det gäller information om hur bedömning och betygssättning går till. Läraren ska också ha genomfört akademiska kurser med innehåll som tar upp betygssättning och bedömning samt hur dessa uppgifter är en form av myndighetsutövning. Goda ämneskunskaper förutsätts för tjänsten. Dessutom kan en högre ämneskompetens, t ex en doktorsexamen eller lektorsbehörighet vara meriterande. Karriärtjänsten förutsätts ge högre lön och ev. reducerad undervisning. 

Givet att innehavarna är insatta i och följer de föreskrifter för bedömning och betygssättning som framgår av läroplaner, förordningar och kursplaner är de vinster som tjänsten ger i första hand knutna till elevernas rättssäkerhet och betygens likvärdighet. Men tjänsten kan sannolikt också generellt bidra till att höja kvaliteten i lärarnas undervisning. Till exempel så kommer nyutbildade lärare ges en bättre introduktion och snabbare utveckla den kompetens som krävs. Dessutom är många akademiska pedagoger idag överens om att förbättrade bedömningsinstrument kan förbättra undervisningen så att eleverna trivs bättre, blir mer motiverade och lär sig mer. Att professionen själv får ansvar och inflytande över en önskvärd kompetenshöjning är också en vinst. Man når snabbare ut till fler verksamma lärare via dessa ”piloter”. Även den senaste Mc Kinseyrapporten ger stöd för att en karriärtjänst kan ha betydelse för hur snabbt resultaten i ett skolsystem förbättras.

På Australien har man med gott resultat prövat en samverkansmodell där lärare från olika skolor möts och diskuterar utvalda resultat/prestationer på i förväg diskuterade examinationsuppgifter. Att delta i sådana forum för samverkan kring bedömning bör naturligt ingå i tjänsten. Det kan förbättra likvärdigheten mellan skolor och bidra till att professionens anseende i elevernas och föräldrarnas ögon stiger.

Men en fråga kvarstår: Vilken titel ska man ge den lärare som innehar denna karriärtjänst med inriktning bedömning och betygssättning? Huvudlärare? Överlärare? Pluslärare? Examenslärare? Bedömningssamordnare? Ämnes- och bedömningsansvarig? Bedömningsledare? Bedömningsråd?

Länk

2012-09-30 22:37

Att pröva för betyg är bättre än att överklaga betyg

Att pröva för betyg är sedan många år en etablerad och fungerande verksamhet som har överlevt flera betygssystem. Även i det relativa systemet kunde den som varit utbytesstudent pröva sig till en 5:a i engelska. Men rätten att pröva är idag beskuren. Om politiker ändrade reglerna för prövningar, så skulle elevernas rättssäkerhet öka, antalet felaktiga betyg skulle sjunka och likvärdigheten förbättras. De förändringar som kan vidtas är av två olika slag.

Ändra reglerna: För gymnasiets del ska man ändra den paragraf i gymnasieförordningen som säger att elever som fått G eller VG inte får pröva för ett högre betyg när de går på gymnasiet. Paragrafen ska ändras så att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler till rektorn att ett betyg är felaktigt, får pröva. Man bör också ändra reglerna för slutbetyg så att det tydligt framgår att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler att ett betyg är felaktigt får pröva.

Sänk kostnaden: Den andra tänkbara förändringen gäller kostnaden. Idag kostar en prövning 500 kronor. De 200-300 miljoner som överklaganden har beräknats kosta, kan lika gärna användas för att ta bort avgiften. Här finns också ett alternativ som används i den juridiska världen. Alla får betala en avgift på 500 kronor men den som lyckas höja sitt betyg får tillbaka pengarna. Prövningen har ju rättat till ett fel och det borde inte kosta. Den som däremot inte höjer sitt betyg, får inte tillbaka pengarna, vilket kan avhålla elever från att pröva i onödan.

Dessutom får en rätt att pröva inom tre veckor också till konsekvens att de lärare som mer frekvent sätter felaktiga betyg kan identifieras. Deras legitimation kan ifrågasättas. Det bidrar till att lärare följer anvisningarna bättre och samverkar mer kring bedömning och betygssättning. Alltså, även med en bibehållen prövningsavgift, skulle likvärdigheten och elevernas rättssäkerhet påtagligt förbättras.

Länk

2012-09-30 22:35

Att överklaga betyg – ett privat remissvar

Ett betygsgranskningsförfarande baserat på att en utomstående tar del av en betygssättande lärares underlag, kan inte uppfylla grundläggande krav på rättssäkerhet

Regeringens utredare har presenterat ett förslag som gör det möjligt för elever att överklaga betyg. Förslaget innebär att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler till rektorn att ett betyg är för lågt satt, ska få betyget omprövat. Rektorn ska ta del av lärarens betygsunderlag, dessa ska analyseras och värderas och om det av underlagen framgår att ett betyg är för lågt ska rektorn höja betyget. Av det följande framgår att ett sådant omprövningsförfarande inte kan uppfylla grundläggande krav på rättssäkerhet. 

Att en utomstående inte kan avgöra om ett betyg är för högt eller för lågt, är en konsekvens av att lärarens betygsbeslut, enligt föreskrifterna, ska relateras till de kunskapskrav som framgår av en kursplan. I kunskapskrav står t ex att en elev ska kunna förhålla sig kritiskt till källor (MVG i historia A), självständigt genomföra en laboration (MVG i kemi A) eller hålla ett väldisponerat och intresseväckande anförande (VG i svenska B). I 2011 års kunskapskrav står att eleven ska kunna redovisa kunskaper med viss säkerhet och för högre betygsnivåer med säkerhet eller nyanserat och omfattande. Varken i de nu gällande eller i de kommande kursplanerna står att eleven ska ha ett visst antal poäng på prov eller ha åstadkommit ett visst resultat på en arbetsuppgift. 

Skolinspektionen har granskat betygsunderlag och hur lärare väger samman dessa till betyg ("Betygssättning i gymnasieskolan 2011"). I t ex engelska har eleverna hållit föredrag, deltagit i samtal, lyssnat, läst någon/några texter och skrivit någon/några egna texter. På vardera uppgiften har elevens resultat/prestation värderats och dokumenterats, t ex med ett OK eller ett BRA! eller med betygsbeteckningar G, VG eller MVG. Det vill säga, de betygsunderlag som lärare har tillgång till är: "NN fick 20 poäng på provet", "NN fick VG på laborationsrapporten", "NN fick VG på den muntliga uppgiften i nationella provet i svenska B". 

Betygsunderlagen fungerar som indikatorer och översätts till kunskapsomdömen. Om läraren anser att elevens sammantagna resultat/prestationer på prov och arbetsuppgifter inte kan översättas till påståendet "NN kan förhålla sig kritiskt till källor" eller "NN kan självständigt planera och genomföra en laboration" får eleven inte MVG i historia eller kemi. Men om den översättningen är korrekt eller inte framgår inte av betygsunderlagen. Hur ska då en utomstående avgöra att en lärare har dragit fel slutsats av betygsunderlagen? Hur vet rektorn att en elev har den förmåga till kritiskt förhållningssätt till källor som krävs för MVG i historia? På vilka grunder ska rektorn höja betyget? Ett överklagande enligt utredarens förslag medför endast att lärarens ord står mot elevens ord.

När kursen är slut väger läraren samman kunskapsomdömen till ett betyg. I de fall en elev bedöms motsvara olika betygsnivåer, t ex i muntlig och skriftlig förmåga i engelska, gör läraren en ny värdering av betygsunderlagen. Reglerna för sammanvägningar är vaga. De föreskrifter som gäller från och med 2011 innebär att betygsnivåerna D och B ska ges till elever som ”till övervägande del”. uppfyller kraven för C eller A. Sammanvägningen ska inte göras kvantitativt så att den som t ex uppfyller 5 av 3 C-krav får ett D. Istället ska läraren från fall till fall avgöra vad som menas med ”till övervägande del”. I praktiken är sammanvägningen så vagt reglerad att rektorn, en kollega och eleverna inte kan ifrågasätta en lärares tolkning. 

Skolinspektionen har granskat betygsunderlag och tre typer av brister har identifierats: (1) bristfälligt underlag, t ex elever har inte fått visa laborativ förmåga, (2) ovidkommande underlag, t ex läraren har vid betygsättningen tagit hänsyn till förmåga att lämna in arbeten i tid och (3) läraren har inte värderat resultat/prestationer på ett sätt som överensstämmer med kursplanens föreskrifter, t ex lärare i historia har satt G trots att provens G-uppgifter inte speglar de förmågor som framgår av betygskriterierna för G. Om betygsunderlagen har varit uppenbart bristfälliga, ovidkommande eller avvikande, har Skolinspektionen kunnat konstatera att läraren inte har följt reglerna. Det vill säga, att betygen är felaktiga kan framgå av lärarens betygsunderlag. Men i så fall kan varken läraren eller en utomstående översätta betygsunderlagen till kunskapsomdömen som fullt ut överensstämmer med kursplanernas kunskapskrav. I efterhand kan ingen avgöra vilken betygsnivå en elev rätteligen hade motsvarat.

Utredarens förslag förefaller därför vila på en felaktig uppfattning om hur betygssystemet är konstruerat och på vilka grunder betyg ska sättas. Det är inte elevens dokumenterade resultat/prestationer på enskilda arbetsuppgifter eller poäng på prov som ska avgöra betyget. Elevens resultat/prestationer ska istället översättas till kunskapsomdömen som överensstämmer med kursplanernas kunskapskrav. Eftersom kunskapskraven är kvalitativa, så kan inte rektorn eller en kollega avgöra huruvida den översättning som en lärare sammantaget har gjort är korrekt eller inte. I de fall en lärare har följt reglerna resulterar det föreslagna överklagningsförfarandet i en skenprocess som inte kan uppfylla grundläggande krav på rättssäkerhet. I de fall en lärare inte har följt reglerna försätter omprövningsförfarandet rektorn i ett etiskt dilemma. Vilken åtgärd ska vidtas när det av granskningen framgår att ett betyg har satts på ett bristfälligt betygsunderlag? Eleven har t ex inte fått någon chans att visa laborativ eller källkritisk förmåga så ingen vet om eleven motsvarar de kunskapskrav som framgår av kursplanen?

Det finns bara ett sätt att rätta till felaktiga betyg: att eleven i en prövning erbjuds en "second chance" att visa att han/hon motsvarar kunskapskraven för ett högre betyg. Då får en professionell bedömare tillgång till nya underlag som översätts till nya kunskapsomdömen och ett nytt betygsbeslut kan på ett rättssäkert sätt resultera i ett högre betyg. Om det av en granskning framgår att en lärare har satt betyg på bristfälliga eller felaktiga grunder, bör alla elever få ett gratis erbjudande om att pröva för ett högre betyg. 

Ett privat remissvar inskickat av 

Per Måhl

Länk